Ghetto

Måste bara skriva av mig lite, blir så sjukt trött ibland.. 

tänkte berätta en liten story, 

 

Detta hände för ett ett årsen, jag träffade en kille som var 

jätte trevlig och mysig och hade honom som "sommar partner"

då blev vi bara nära vänner  och älskade att umgås. jag tog efter 

sommaren tillbaka en kille som jag tidigare har hållt på med och

försökte få ett seriöst förhållande men det gick åt helvete. så 1/1

2013 tog jag och Fjante upp kontakten igen och började så smått

umgås och med tiden började vi hålla på. men det var aldrig för att

vara mer än vänner, inte i hans ögon iallafall.  så en dag försvan han

bara sådär, slutade svara eller ens överhuvetaget bry sig. JAG svalde

min stållthet för hans skull, och han dissa att svara. där bara kännde 

jag hur jag föll..

 

detta var min story

 

men den vill jag säga att jag förstår inte hur fan en människa tänker !

jag menar om någon annan sväljer sin stållthet för dig är de då så svårt

att svara "hej" , "jag har träffat en annan, vill inte prata med dig", "hejdå"

vad som bara ett svar för fan.. de tog seriöst knäcken av mig, gick runt  

med ilska i kroppen i ca en vecka, höll på att flyga på  MIN KOPIA, din 

barndomsvän.. för att du , jag kan inte äns säga vad du gör. att du inte 

fattar att det stör mig. 

 

du fattar inte äns varför jag i dagens läge vill se dig. 

nog för att jag va arg på dig, men du är fortfarande min vänn, och jag

bryr mig om mina vänner men jag betyder tydligen inte tillräckligt för

dig för att jag ska få räknas som din vänn

samma dag som jag fick ta bort Dante sov jag hos dig, samma kväll fick
du mig att välja mellan henne och dig, jag valde dig, DIG! framför en
vänn jag har haft 6 månder längre än dig. och sen blev du arg för att jag
tillbaka henne när du stack, snälla vännen sluta whaina 

 

~förlåt för att jag la ut ditt namn, you deserv it~